Bubblar av lycka, JIPPIE! Idag började träningen... den som kommer förändra hans liv.... Jag släppte han, satte upp hinder och gick brevid han. Ja, han stanna ofta. Han undrade "varför är det ingen som har ett stöd hela tiden?" för det är ju han van vid. Nu ... han kunde sprungit bort. Men hellre det än att han honom i koppel resten av livet. Och jag kunde lita på han.. hade aldrig släppt han om jag inte lita på han. Till slut gick de bra, han hoppade med bra teknik, fast ibland lite "studsigt" eller vad man ska säga. Typ jämnfota. Haha söt. Men han smet inte.

 

Now the bigging begin.